.

För oss är du allt....livet är tufft men vi vet du är stärk och har så mycket att ge...vi tror på dig och vi vill att du tror på dig själv......du har så många möjligheter här i livet...det enda hindret är dig själv, släpp loss och ha kul...skratta fast du gråter på insidan...låt ingen komma åt dig...du är alltid bäst för oss fast iblant handlar inte livet om det, det handlar om att göra vad man tycker om fast det inte alltid går ens väg...då gäller det att resa sig i sitt inre och ta nya friska tag men glöm inte att njuta metans du gör det...livet är här och nu och nya möjligheter kommer alltid.....älskade unge..mitt mellan hjärta..vi finns alltid här för dig...när du är ledsen är är vi där för att törka bort dina tårar och ge dig uppåt puffar...tusen puffar till dig nu, du fixar detta! love u.....mamma

Min finaste unge! du är så bra!!!!

Idag aldeles nyss fick jag veta att jag klarat sista tentan......jippijajej....trallalalei hurra för meg!!
Jag tänkte så här har jag inte klarat så skiter jag idet här då går jag tillbaka till mitt arbete, detta gjälde ju den tentan med POLITISK styrning..........


Men akk den lycka som är långvarig.......nu ska nästa skrivas och våndas över i julen ....till alla er som tänker på att plugga...gör inte det..... man är aldrig ledig.

Så idag när jag skulle börja skriva så har jag hittat på allt möjligt annat....lyssnat på yutub ett par timmar, var inte 80-talet bäst så vet inte jag, med Band aid: We are the world och Sting och The boss you name it ...idag har jag diggat sen har jag lyssnat på Westlife och Ronan Keeting.....e så mysigt att lyssan på gamla hits.....varför gör jag inte det oftare???ja och nu tillbaka till verkligheten.

Idag var jag ute på praktik på min skolan,egentligen skulle jag bara hälsa på och intervjua läraren men det känns så hastigt att bara fråga frågor för att sen dra iväg. Så jag stannade hela dagen och umgicks och var fröken och hade jättemysigt med barnen. Jag kände glädje....enenorm god känsla.....samt att vad jag håller på med,plugget alså, kändes menings fyllt igen. Tack alla goda ungar som ger mig inspiration...... Så livet har sina ljusa stunder.....Så nu hoppas jag att surtanten i mig stannar borta länge....

Ibland har vi det bra.......

Här om dagen när jag förtfarande var en surtant....fick jag en inbjudan till goda vänner och tänk att det kan göra så mycket....hela jag blev glad, ,man behöver goda vänner........Jag känske inte har jättemånga vänner men jag har goda vänner och det är så mycket värt för mig..........Det är så trevligt att känna sig välkommen och uppskattat för den man är. ......När vi sedan kom dit var det julpyntat och mysigt...då lever man lite igen.......

Kompisar behöver man........

Här en kväll när jag läg på soffan och slöa kommer minstingen till mig med ett papper. Hon har varit på datan och hittat något som hon läser upp för mig, hon har skrivit av det själv ner på sitt papper......nämligen symtom på blindtarmen, hon läser upp: ont i magen på höger sida ,feber samt kräkningar.......hon är jättestolt över sig själv...jag lyssnar och säger sedan: Jaha det här var ju jättebra men varför har hittat allt det här? för du har ju inte ont i magen nåt mer eller?....mest för att kontrollera läget och att försäkra mig om att så är fallet. Hon tittar på mig och säger neeej mamma jag har inte ont i magen nåt mer...men varför har du då tagit reda på allt det här säger jag.....jo säger hon...jag vill att du är förbered nästa gäng förstår du........

Mitt barn du är så förståndig och härligt....

Det jag skriver om idag är ett känsligt ämne både för mig och mitt barn och jag vill börja med att säga att jag inte upplever hennesom mobbad men lite utsatt iblant. Men alla har vi varit utsatt någongång för jobbiga incidenter och jag är lite extra känsligt just nu men så är livet, det är som det är........


Jag blir så trött och ledsen på elaka ungar......ja jag vet, de vet inte alltid bättre, men ändå...varför måste det alltid vara så att vissa barn behöver hävda sig vid att trycka ner andra. Min Ida sa idag att jag har glömt att lära dem , (mina barn)att vara elak......men hur lär man ut det? visst har jag lärt de att försvara sig men inte att vara elaka. Tyvärr...IDag kom minstingen hem och gråt för att ett barn, som är på henne rätt ofta hade ritat henne på tavlan och det var ingen trevlig bild, sen frågar hon mig varför hon har så stort huvudet?  Ja vad svarar man när man märker att hennes självbild har fått stryk? hjälper det då att säga att alla är olika och ser olika ut? nej jag tror inte det...jag tror att många barn är mycke medvetna om vad de har som sticker ut...vem kommer inte ihåg :killen med utstående öron eller tjejen som var vindögd....och ja vi ser olika ut....och alla passar inte in i mallen för den söta , snygga eller populära tjejen eller killen.....då blir jag så medveten om att livet inte är rättvist och att det är rätt hårt att vara barn i bland. Så vad gör jag? jag bygger ett nätvärk med bra argument och stöd för mitt barn samt försöker stärka det svaga fast det är svårt......jag kommer i håg själv när jag gick i 2 och några killar fråga varför jag var så tjock/stor? fast jag har sett bilder på mig själv från den tiden,jag såg helt normal ut. Jag vet att dessa ord har format mig, de gjorde mig medveten om att de andra flickorna var små och netta,och jag var STOR.....helt klar påverkar det mig än i dag, då jag tar så illa vis mig att de hoppar på mitt barns utseende, samt att jag ser mig själv i henne. Men hon ska stå bättre rustat än mig mot elakheter för hon har människor runt henne som älskar henna och vi ska stärka hennes självkänsla......vad har mobbaren?

Kompisar........